Valtider, ventilering och framtid
För lite mera än ett år sedan startade jag upp en kristen blogg där jag försökte bilda mig en uppfattning om fältet genom att läsa andras bloggar och att själv delta i debatten genom att skriva egna inlägg. Jag tröttnade efter ett par månaders intensivt arbete.
Min önskan med bloggen var att kunna delta i debatt och forum, men att också bli bemött, ta emot synpunkter och få en lika behandling som andra. Jag visste inte när jag gav mig in i denna djungel hur många oseriösa det finns och vilka oerhörda statusnivåer som odlas. Många vill kanske inte svara eller läsa en blogg som någon de inte känner har skrivit eller så finns det andra markeringar som man kan göra genom tystnad. Tystnad är för övrigt ett mycket tydligt och användbart maktspråk, liksom utebliven information som en del av den strategin.
Men varför ger jag mig då in i leken igen, när jag blev så bränd sist...:)?.
Det finns flera svar
1. Jag är så kokande arg över vissa saker som sker över mitt huvud så jag exploderar om jag inte gör något av det.
2. Det finns undantag i bloggdjungeln. Det finns goda bemötanden. Ett exempel är Bengt Malmgren.
3. Jag tror att jag behövs i samhället och hoppas att någon/några åtminstone ska läsa och att det blir rätt personer.
Ni som har en aning/vet vem jag är/kanske minns mig bed att bloggen får ett bra fokus och en bra debatt som inte blir enkelspårig och bara innehåller mina egna synpunkter. Mig själv känner jag ju sedan förut, men jag önskar få synpunkter från andra människor. Det gör ingenting alls om jag får lov att ändra på mig ibland. Gud formar ju oss som lerklumpar och tänk - mitt i den processen får vi leva, vara, samtala och utvecklas. Jag vill delta i det som händer i samhället kring mig.
Denna första del handlade nu mest om ventilering och om varför jag startade bloggen, men rubriken antyder att jag även ska säga något om valet. Idag har jag yttrat mig angående valet på Ulf Ekmans blogg (http://ulfekman.nu/). Ulf belyser själv i sitt blogginlägg det allra viktigaste i valdebatten, något som både jag själv och andra försummar i sina kommentarer, nämligen det faktum att partierna frångår sina ideologier och att några skillnader mellan varje sig block eller parti snart går att skönja. Det faktum att både höger och vänsterpartier famlar sig fram och inte får syn på någon horisont där den nya politiken, det nya samhället blir synligt är allvarligt. På samma sätt kan vi höra kristna ledare (Pelle Hörnmark på Lappis 2010) famla efter något att hålla sig i (en klocka eller vad som helst). I en session skäller han ut fotfolket i 45 minuter för bristande fruktbäring för att den sista kvarten tala om vad mycket bra man kan använda frukten till. Sessionen därefter talar han om initiativförmåga, framåtanda och om mod att flytta på sig oavsett vad Gud säger, eftersom det är så bra med Gud att han är där vi är "flyttar vi på oss så följer Guds Ande med". Jaja, vad ska man säga? Vi har en blind frikyrkorörelse, för det mesta blinda politiker och ett fotfolk som dricker alkohol allt vad de hinner, både på gator och torg, arbetsplatser och på en rad andra mer eller mindre offentliga lokaler. Allvarligt är att kristna övergett sin helnykterhet och att vi behöver en väckelse även på det området både inom och utanför kyrkorna. http://www.vitanykter.se/
Partierna bjuder just nu över varandra i allehanda kloka frågor där de har stora väljarunderstöd. Pensionärerna är en sådan jättegrupp som ingen annars bryr sig om men som nu i valtider lyfts i både tal och på affischer. Kristdemokraterna (som jag i många år röstat på) saknar så fullständigt profil att affischerna vittnar endast om att vi skiljer oss från djuren. Björklund som varit duktig på skolfrågor har snöat in och går till fullständiga överdrifter. Han har inget mandat från mig längre p.g.a. dels skolkfrågan - som han vill individualisera - och stämpla ut enskilda personer som redan har det svårt. Han är också beredd att stänga människor ute för hela livet (!!!) från högskolekompetens eller fortbildning. I ett komplext och rörligt samhälle är det få som inte behöver vidareutbildning eller nystarter. Centern springer runt på Pride med gröna näsor och t-shirtar märkta haha. Vad är budskapet? Är det roligt att vara på pride eller är livet roligt i allmänhet eller känner man sig som en pajas där eller? Moderaterna har skött korten bäst. Många gånger har Reinfeldt imponerat - lyckats förena gammalt och nytt men bakom allt så finns inte mycket hjärta för de svaga grupper som han talar så mycket om i valet. När det kommer till kritan tvekar han inte på hanen (se t.ex. fk).
Sahlin då? Ja, hon sköter sig bättre och bättre, men det är ju med fingret i luften och tusen rådgivare vid sin sida. Att hon åkte till Afganistan var ett bra grepp. Hon fick bilda sig en bättre uppfattning och fick även bra media. Men hur ska hon kunna jobba ihop med Wetterstrand och Ohly om hon får makten? Det finns stora anspråk särskilt från de gröna om att få bestämma. Hur mycket blir kvar av kakan?
Vad återstår - sofflocket eller FI?
Funderar på FI trots att jag byter block helt och hållet. Shyman har i alla fall råg i ryggen, egna frågor, viktiga och angelägna och sanna frågor. Löneklyftorna bara ökar och de frågor som hon tar upp kan man åtminstone till stora delar stå för som kristen. När man sen kommer in på djupet i frågorna så inställer sig ju genast problem - t.ex. i abortfrågan. Men om man ändå får vara lite pragmatisk mitt i den soppa som är svensk politik så förtjänar FI den plats som KD haft.
Min önskan med bloggen var att kunna delta i debatt och forum, men att också bli bemött, ta emot synpunkter och få en lika behandling som andra. Jag visste inte när jag gav mig in i denna djungel hur många oseriösa det finns och vilka oerhörda statusnivåer som odlas. Många vill kanske inte svara eller läsa en blogg som någon de inte känner har skrivit eller så finns det andra markeringar som man kan göra genom tystnad. Tystnad är för övrigt ett mycket tydligt och användbart maktspråk, liksom utebliven information som en del av den strategin.
Men varför ger jag mig då in i leken igen, när jag blev så bränd sist...:)?.
Det finns flera svar
1. Jag är så kokande arg över vissa saker som sker över mitt huvud så jag exploderar om jag inte gör något av det.
2. Det finns undantag i bloggdjungeln. Det finns goda bemötanden. Ett exempel är Bengt Malmgren.
3. Jag tror att jag behövs i samhället och hoppas att någon/några åtminstone ska läsa och att det blir rätt personer.
Ni som har en aning/vet vem jag är/kanske minns mig bed att bloggen får ett bra fokus och en bra debatt som inte blir enkelspårig och bara innehåller mina egna synpunkter. Mig själv känner jag ju sedan förut, men jag önskar få synpunkter från andra människor. Det gör ingenting alls om jag får lov att ändra på mig ibland. Gud formar ju oss som lerklumpar och tänk - mitt i den processen får vi leva, vara, samtala och utvecklas. Jag vill delta i det som händer i samhället kring mig.
Denna första del handlade nu mest om ventilering och om varför jag startade bloggen, men rubriken antyder att jag även ska säga något om valet. Idag har jag yttrat mig angående valet på Ulf Ekmans blogg (http://ulfekman.nu/). Ulf belyser själv i sitt blogginlägg det allra viktigaste i valdebatten, något som både jag själv och andra försummar i sina kommentarer, nämligen det faktum att partierna frångår sina ideologier och att några skillnader mellan varje sig block eller parti snart går att skönja. Det faktum att både höger och vänsterpartier famlar sig fram och inte får syn på någon horisont där den nya politiken, det nya samhället blir synligt är allvarligt. På samma sätt kan vi höra kristna ledare (Pelle Hörnmark på Lappis 2010) famla efter något att hålla sig i (en klocka eller vad som helst). I en session skäller han ut fotfolket i 45 minuter för bristande fruktbäring för att den sista kvarten tala om vad mycket bra man kan använda frukten till. Sessionen därefter talar han om initiativförmåga, framåtanda och om mod att flytta på sig oavsett vad Gud säger, eftersom det är så bra med Gud att han är där vi är "flyttar vi på oss så följer Guds Ande med". Jaja, vad ska man säga? Vi har en blind frikyrkorörelse, för det mesta blinda politiker och ett fotfolk som dricker alkohol allt vad de hinner, både på gator och torg, arbetsplatser och på en rad andra mer eller mindre offentliga lokaler. Allvarligt är att kristna övergett sin helnykterhet och att vi behöver en väckelse även på det området både inom och utanför kyrkorna. http://www.vitanykter.se/
Partierna bjuder just nu över varandra i allehanda kloka frågor där de har stora väljarunderstöd. Pensionärerna är en sådan jättegrupp som ingen annars bryr sig om men som nu i valtider lyfts i både tal och på affischer. Kristdemokraterna (som jag i många år röstat på) saknar så fullständigt profil att affischerna vittnar endast om att vi skiljer oss från djuren. Björklund som varit duktig på skolfrågor har snöat in och går till fullständiga överdrifter. Han har inget mandat från mig längre p.g.a. dels skolkfrågan - som han vill individualisera - och stämpla ut enskilda personer som redan har det svårt. Han är också beredd att stänga människor ute för hela livet (!!!) från högskolekompetens eller fortbildning. I ett komplext och rörligt samhälle är det få som inte behöver vidareutbildning eller nystarter. Centern springer runt på Pride med gröna näsor och t-shirtar märkta haha. Vad är budskapet? Är det roligt att vara på pride eller är livet roligt i allmänhet eller känner man sig som en pajas där eller? Moderaterna har skött korten bäst. Många gånger har Reinfeldt imponerat - lyckats förena gammalt och nytt men bakom allt så finns inte mycket hjärta för de svaga grupper som han talar så mycket om i valet. När det kommer till kritan tvekar han inte på hanen (se t.ex. fk).
Sahlin då? Ja, hon sköter sig bättre och bättre, men det är ju med fingret i luften och tusen rådgivare vid sin sida. Att hon åkte till Afganistan var ett bra grepp. Hon fick bilda sig en bättre uppfattning och fick även bra media. Men hur ska hon kunna jobba ihop med Wetterstrand och Ohly om hon får makten? Det finns stora anspråk särskilt från de gröna om att få bestämma. Hur mycket blir kvar av kakan?
Vad återstår - sofflocket eller FI?
Funderar på FI trots att jag byter block helt och hållet. Shyman har i alla fall råg i ryggen, egna frågor, viktiga och angelägna och sanna frågor. Löneklyftorna bara ökar och de frågor som hon tar upp kan man åtminstone till stora delar stå för som kristen. När man sen kommer in på djupet i frågorna så inställer sig ju genast problem - t.ex. i abortfrågan. Men om man ändå får vara lite pragmatisk mitt i den soppa som är svensk politik så förtjänar FI den plats som KD haft.
